Lägenheten som försvann

De senaste månaderna har som sagt varit kaos. De senaste dagarna kan jag inte ens sätta ord på.

Men ska försöka.

Jag har levt i en kappsäck sedan jag valde att lämna ett destruktivt förhållande. Ingen mat, ingen säng, inga pengar. Barnen har det tack gode gud bra hos pappan och därför har dom fått vara där på heltid. Jag har träffat dom så fort möjlighet har getts. Overkligt, för jag är van vid att alltid eller iaf ha dem varannan vecka eller mer.

 Sjukskriven för min stress och min rygg/muskelsjukdom så har jag givetvis en sjukpenning/inkomst. Men när man lämnar något som inte är så jättebra, då gör man saker i lite panik. Då är pengar det sista man tänker på.

Alltså – efter att fört över mina pengar till den jag levde med, (gemensam ekonomi kan vi kalla det) så var kontot tömt. Helt ok, eftersom han stod för resten, betalade mat och hus och ja, ni hajjar. Inget konstigt i det egentligen. Men när jag valde att säga tacksåmikkethejdå i all hast, struntade jag i eller mäktade inte med att också tajfsa om pengar. Så där stod jag. Lättad men jävligt ynklig.

Inget hem, inga pengar, ingen bil, typ ingenting mer än det jag orkade bära. Resterande som slängdes ut ur huset som var mitt, hjälpte min älskade lillebror mig att hämta och magasinera.

Månaderna efter denna kaotiska panikflytt, har jag levt mer i stunden än någon annan kan tänka sig. Jag lever timme för timme. Jag vet inte om jag har mat i morgon eller ej. Jag har fått oväntad hjälp till diverse saker såsom shampoo, flyttbil, mat osv. Men allt sker timme för timme, dag för dag. Jag har aldrig kunnat eller vågat lägga mig ner och riktigt slappnat av. Saker har skett som inte ska eller får hända när man sitter i en sån här situation – men det har skett ändå.

Jag fick till slut en UNDERBAR lägenhet, centralt i Växjö. En lägenhet med äldre charm, kakelugnar som fungerar, fiskbensparkett och ljuvligt ljusinsläpp. Precis som tagen ur ett inredningsmagasin. Jag och framförallt barnen, och särskilt min mellersta son som just nu utreds för autismspektrum, har varit så glad och så lycklig över att snart få komma ”hem”. Han och jag är väldigt tajta och jag är den som stått honom närmst på många vis. Därför var det extra viktigt att han fick veta i god tid vart, när och hur. Jag hann flytta dit mina kläder, hygienartiklar och min vackra soffa Resten minns jag knappt.

Hyresvärden jag hyr av i andra hand visade sig ha en form av något som säkert kan liknas vid personlighetsstörning eller något åt det hållet. Jag blev hotad, jag var rädd, polisen kom. Fastighetsägarna fick hjälpa mig tillsammans med en god vän och en familjemedlem att reda ut det viktigaste på papper och sedan fick vi smyga bakom huset och helt enkelt ta oss därifrån. Lite som i en film.

Så av någon anledning, som ännu inte är bekräftad egentligen, har jag lyckats göra denna människa upprörd på en enda minut och det slog väl slint eller nåt för personen. Jag har ingen aning. Men nu tvingar hon ut mig från lgh, senast om 3 veckor ska hon hyra ut den till en annan. De har tydligen redan skrivit kontrakt. =) På riktigt nu.

Jag är alltså tillbaka på ruta 1, ingen bostad och fattigare än jag någonsin ens varit ever. Alla hyrespengar jag betalt in i förväg (1 hyra och 1 depositionshyra) vill personen inte ge tillbaka. Allt tas givetvis hand om via polisanmälan etc etc och ja jag har folk omkring mig som stöttar och hjälper mig. Men nu är jag ledsen och lite trött.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Protected with IP Blacklist CloudIP Blacklist Cloud