ADHD – ett påhittat fenomen

ADHD – ett uttjatat och påhittat skämt

Jag tror inte på diagnoser utan är helt säker på att det är någon förvirrad läkare nånstans i Kina som kom på fenomenet när han var uttråkad eller nåt.

Diagnoser ges till dem som önskar få bidrag och som vill ha ett ”intyg” så de kan dölja sin lathet. Lata – det är precis vad de är. Lata och bekväma och inte alltför sällan glömska. Så inutta helvetes. Glömmer allt från stänga av värmetången till att kasta soporna i soptunnan i stället för brevlådan. De poppar popcornen för länge så de bränns och under tiden har de hunnit dammsuga hallen, ringt en vän och bäddat en och en halv säng. De är också riktigt kassa på att minnas saker som att handla mjölk å sånt. De kommer gärna hem med en röd paprika och två citroner istället. För å inte tala om möten. Dessa möten som de ALDRIG kan komma i tid till! Jag blir galen på att de har mage att skylla sin försening på sin dryga ADHD.

Att passa tider är oftast dömt att misslyckas. Likaså att lägga saker på sin plats – varenda gång. Så man aldrig hittar det man ska. Såna är dom. De där med ADHD. De förlägger saker medvetet tror jag, på diverse strategiska platser som de sedan ”glömt” bort. För de vill att man köper dem nya nycklar – för de orkar helt enkelt inte lägga var sak på sin plats utan de lägger allt på stället som de står. Då blir det så, säger dom. Att mjölkpaketet  hamnar i tvättkorgen eller barnens gympapåse bland den rena disken.

ADHD-personer skyller typ allt på sin diagnos och använder den gärna i olika syften, såsom att få som de vill. I alla lägen. ”MÄH jag ha ju ADEEHÅÅÅDEEE ju. Då MÅSTE jag få vila lite extra varannan dag eller så, för annars orkar jag ingenting!” eller ”Jag har ADHD och därför säger jag en massa klumpiga saker till dig såsom att du har för stora tår eller skriver som en kratta.”

ADHD är ett nytida påfund enbart för att medicinbolagen ska tjäna pengar. Feta pengar. Men skam den som klagar liksom. De ska ju ha mat på bordet de också.

ADHD är en dålig ursäkt för ett dåligt beteende. Så tycker jag.

Alla har en släng av ADHD. Alla kan väl glömma nån gång, alla kan väl säga taskiga saker eller glömma vart de ställt bilen. Alla kan väl bete sig olämpligt i vissa sammanhang och alla har väl för sjutton nån gång lagt hårtorken i bokskåpet?

De med ADHD får sin diagnos bara sådär. I ett litet nafs. Det tar typ tio minuter att få den.

ADHD är lika med ouppfostrad människa. Som saknar bra föräldrar. Som inte har någon skam i kroppen alls. Som inte vet hur man beter sig, hur man sitter still eller hur man sitter i en soffa.

Ja det vet väl alla att det är du och jag – vi skattebetalare som ger pengar till de där med ADHD. ALDRIG ska de gå till mig och dig – vi som är friska, ordentliga, aldrig ljuger eller luras. Vi som är snälla rakt igenom och alltid sopsorterar. Vi som varje dag, trots 340 grader i feber – kämpar oss till jobbet klockan 07.00 och står där vid vår maskin eller i butikskassan och tar oss igenom hela dagen utan att klaga. Inte ett endaste dugg till och med.

Sen kan jag säga, att jag hört av någon en gång, av en granne eller så, att alla kriminella och grova brottslingar – har ADHD. Så passa dig för de som har ADHD.

De raserar hela tillvaron och lyssnar aldrig på vad du säger. Aldrig låter de dig tala till punkt. Aldrig skulle de sitta stilla i din soffa och herregud nej, de skulle sällan eller aldrig ge dig en chans att tala till punkt. Fast det har jag visst redan nämnt. Och pricka. Punkt och pricka, det är en skön kombination av ord. Tycker jag. Jag älskar ord och typsnitt! Kan gå bananas på typsnitt. Love it!

Apropå annat? Som du säkert förstår så är mitt inlägg ironiskt.

För det är sådan jag är. En ironisk människa i sina bästa år, med en adhd-diagnos.

 

Jag är i och för sig inte lat det allra minsta, snarare tvärtom. Men folk TROR gärna att jag är lat mellan varven. Efter jag varit sjukligt produktiv och avklarat arbetsuppgifter på 2 dygn, som för normalstörda annars skulle tagit en månad, behöver jag vila. I minst 2-3 dagar. Men ibland tar tröttheten över mitt liv. En dag eller fyra sådär. Då ligger jag bara i soffan, sängen och käkar rostat bröd och pimplar kaffe, har ångest och känner mig allmänt värdelös. Men SEN!!! Då farao är jag mänska igen och allt blir bra igen. I tre veckor. Sen blir jag trött i sisådär 2-3 dagar. Har ångest. Tar på mig offerkoftan. Dricker för mycket kaffe. Å sånt.

 

 

 

Men SEN!!!! Ja då jäklar.

Å så håller det på. I evighetens och amens namn.

Tack gode GUD för ADHD! AMEN.

Nu ska jag släcka törsten med nybryggt kaffe, sen tänkte jag ha en stunds ångest och efter det ska jag vandra längs havets strandkant och bara vara. Fast nu ljög ja. ”Bara vara” är något jag är riktigt kass på. Annars är jag bra på det mesta. Som å starta projekt….mer om det. Låvar.

Puss

 

 

 

 

 

 

Lämna kommentar (3 st) Dela inlägget:

Kära blogg – jag är i en kreativ bubbla

Icke tillgänglig

Pga diverse kreativa omständigheter och lagom härliga projekt PLUS en nyförlöst bibel som damp ner i postlådan här på Öland häromdagen – så är Lina Fridlund ICKE tillgänglig ett dygn eller två. Minst.

 

Välkommen hit – du kära lilla glädjebok! Nå dina mål – med Malin Boström är som jag tidigare nämnt – en av mina absoluta favoriter! Den ger glädje, kickar och ordentligt med spark-i-röva för att jag (och DU) ska orka, motiveras och vilja kämpa för att nå dina mål! Lättläst och sådär charmigt & magiskt skapt för handväskan – är den en given vardags-must-have för varje businesswoman.

Just ja – Icke tillgänglig!

Inte för omvärlden. Inte för mig själv. Inte för mina kollegor. Inte för någon mänsklig varelse överlag samt heller inga husdjur, gosedjur  eller diverse bekanta. Jo, barnen, sambon, katten – mamma…..ja ja, men i övrigt – nej.

Kreativ bubbla innebär fullständigt kreativt kaos  – och brukar resultera i antingen nada eller framgång. Men som jag brukar säga: ”failure is not an option.”

Så – uppdatering sker i förhoppningsvis positiv anda och …..du?

Till vi ses och hörs nästa gång – vad får DIG att glömma tid och rum? …….det du kommer fram till ska vi prata mer om. Det är nämligen så att just det DÄR – som får dig att glömma tid och rum, helt och hållet och som får dig att må sådär riktigt bra, det är DET som kallas inre glädje. Och inre glädje – det är DEN som kan göra dig framgångsrik. Allt annat är bara slöseri med tid eller är en onödig omväg.

Lets talk about inre glädje i nästa blogginlägg – förnuejatrött

Puss <3

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Byggnads i fittmössor

Kvinnodagen

Dagen då vi kvinnor ska uppmärksammas på alla sätt och vis.
Det finns bra, det finns mindre bra och sen finns det de där pinsamma grejerna som vissa företag får för sig att dra i gång.

Byggnads har i dag slagit på stort och höråhäpna – alla män i deras ledning (eller personalstyrka va vet jag) har bett någon stackars sate att virka fittmössor som sedan stolt visas upp på en klassisk företagsfotografering. Fittmössa? Bara ordet fitta får mig att skämmas. Ordet är för mig en ganska grov svordom, precis som kuken och röven. Ja, jag är grov i mun nu men jag vill förtydliga och belysa att ordens betydelse i sig INTE är något fult. Men handen på hjärtat darling – orden provocerar och enligt mig inte lämpade för vardagligt bruk.

Absolut inget ont om de som uppmärksammar kvinnodagen, men.

En……..FITTMÖSSA?


Å i morgon dah? Kommer fittmössan göra skillnad? På riktigt?
Naä. Jag brukar se saker positivt och från den ljusa sidan men det här fasen priset.
Vad tycker du? Är en FITTMÖSSA rätt sak att lyfta oss kvinnor med?

Om ni vill se, kanske köpa eller varför inte virka en egen fittmössa – Läs mer här så får ni se själva.

Jag ska fasen sy en kuk-mössa.
Någon som vill köpa?

 

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Dress like success hunny

DRESS FOR THE JOB YOU WANT
NOT FOR THE JOB YOU HAVE


dcfec2e78633bfb111d4021aaa9a9ab9

I dag sitter jag iklädd raggsockor och en kofta från artonhundrafrösihjäl. Känner mig allmänt osnygg och den businesswoman som jag innerst inne är – är som bortblåst by the vind. Dessutom kan jag ovilligt erkänna att jag har håret fullt av papiljotter. Ska ge mig på en selfie på den – bara för att visa att jag kan. Selfie är en av de absolut värsta sakerna med det här digitala och socialamediefenomenet. Selfie är som: en rejäl fylla och dagen efter vakna upp och inse – shit. Vad var det som hände? WHY? Varför lät jag mitt innersta, värsta tänkbara – nå ut till hela kompisligan inklusive familj och släkt. Varför varför varför. Ok. Instagram har filter men helt ärligt – jag är oteknisk som få även om jag är uppfinnare inom teknik/medicin så har jag inte ens vågat posta mitt första inlägg på instagram ännu. Det känns sådär ”oh-herreguu-nu-tycker-alla-att-jag-hashtaggat-fel-och-min-karriär-är-körd”.
Lite så.

Nu tappa ja tråden igen. Försök lev med den så blir det lättare för både dig o mig <3.

Kläder ja. För visst är det så – att så man klär sig – så blir man?

När jag drar på ett möte eller ska representera något av mina företag eller projekt – då åker de höga klackarna på och kavajen blir en självklar accessoar. Jag både känner mig starkare, mer Power-fylld och mer…..kan man säga smart? Ja, vi säger smart. Jag blir den där kvinnan med styrka, ett ordförråd av guld och ett grymt fokus på siffror och analyser. Men som privat – nope. Fokus noll och jag sätter tex ofta smöret i kryddskåpet och grönsaker kan bli liggande i brödkorgen. Tills min sambo rycker in. Han är magisk. Han styr upp det jag rivit ner och raserat bland vår annars mycket pedanta ordning i skåpen. Han är även snäll nog att ge mig en klapp på axeln oavsett hur jag stökat ner i hallen eller sovrummet.
Tex när jag ska välja kläder inför ett viktigt möte.
På riktigt! Jag DRAR ut alla plagg och går igenom varje hundra. Varje gång finns absolut inget alls som matchar och heller inget som passar min kropp. Trots att jag var nöjd de sista gångerna med min outfit. ”Hur är det ens möjligt” säger han? ”Hur funkar ni kvinnor?” Att ni inte SKÄMS!” Jo, vi skäms. Över våra garderober och att inget någonsin matchar. Möjligen mellan de där perioderna ni vet. Då känner man sig snygg, stark och ovanligt läcker. Men sen, resterande veckor. Makalöst och vedervärdigt. Lite halvgrå, platt och sådär vanlig.
Men! En sak har jag lärt mig genom alla år som företagare och chef på diverse märkliga företag – att när jag klär mig bekvämt så vinner jag rakt av. Oavsett kavaj eller ej, det är känslan som avgör hur bra jag presterar – inte kläderna. Även om en väldressad kjol och kavaj är deluxe o lyx enligt mig.

Vad tycker DU är riktigt läckert när det gäller snygga, väldressade kläder – inför ett viktigt investerar möte eller en större presentation? Skulle du våga kliva rakt in på fullsatt föreläsning med ett par svinsköna moonboats och en jump-suit med tillhörande sömnrufsig frisyr? Vad skulle resultatet bli tror du? Har makt med kavaj att göra eller kan vi skippa den och helt enkelt dra på oss dendära sköna, goa o myyysiga jumpsuiten som sambon avskyr? Nej. Skulle inte tro det va.

Dress like success!

434a21903e7043ba6a9988bf9cf6f3ae

/Entreprenören & Jag

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget:

Uppfinnare och kvinna – en diagnos?

Kvinnliga entreprenörer

Ni som känner mig vet hur löjligt passionerad jag är av entreprenörskap och allt därtill. Men speciellt brinner jag för kvinnligt företagande och fullkomligt jublar av glädje varje gång jag ser eller läser om en framgångsrik kvinna som vägrat följa strömmen. Som vågat stå upp och gå emot allt vad normer innebär och som vägrat vika en tum för sin inre glädje. Thats häftigt och mäktigt!

809d8beb1cb0c1250213cca4dbc25257

Orädd och nyfiken

För drygt 2 år sedan tog jag farväl av min chefs-tjänst inom tak&bygg och bytte den lagom gråa bekvämlighetszonen mot ett liv i fattigdom. På riktigt fattig. Men jag vägrade släppa min nyfikenhet och vek inte en tum för rädslan som omgivningen ville trycka i mig.

Ur drömmen kom en idé

Jag vaknade en natt, som ur en dröm, av att en idé vägrade ge med sig och jag tvingades gå upp och ta fram penna och papper. Klockan var säkert runt 02.30 och jag var sådär overkligt pigg och klar i skallen. Jag började skissa och skriva och klippte & klistrade. Klockan blev 06.00 och jag var FORTFARANDE piggelina!

När jag senare synade min skapelse det jag åstadkommit under natten insåg jag att jag nog hade en riktigt bra idé på G.

Jag ringde min lillebror direkt när klockan närmat sig mänsklig tid på dygnet, och bad honom bums komma hem till mig för att seriöst planera att erövra världen.

Jodåsåatteh. Vi klippte, klistrade och spånade vidare på idén och beslutade efter några veckor att djupdyka lite mer noga.

Almi Företagpartner i Växjö hjälpte oss att utvärdera idén och tyckte att vi skulle fortsätta vidare och kolla möjligheterna med att ta patent.

Vänta lite härnuva? Patent? Åkäj. Fast vi har inga pengar. Varken till patent eller bolag.
”Vi tror på er idé och på er, vi ska hjälpa er med det här”

Sagt och gjort – resan som låg framför oss var vi lyckligtvis helt omedvetna om. Vi båda sa upp oss från våra arbeten och satsade fullt ut på att ge oss in i medicinteknikens värld. Med allt vad det innebär.

Kvinnlig uppfinnare – en ovanlig kombination

Jag ska berätta om vår resa, så gott jag kan, men det får bli lite pö om pö allteftersom. Men en sak kan jag villigt erkänna – att vara kvinna och ”uppfinnare” – det är INTE en lätt sak. Tyvärr. Enligt myndigheter och annat trams – var det en ”mycket ovanlig kombination och därför något du kanske också bör se över”. Ja. Helt seriöst. Det borde jag ju verkligen gjort. Men se över vadå? Huvudet? En magnetröntgen kanske?

68ed88b63de4a1ccae7f4ca3a32d9600

Uppfinnare? Nja, tror snarare att du har en diagnos

Att få en klapp på axeln och uppmuntrande ord i stil med ”Lilla vän, ska du verkligen ge dig in i det där – tänk på att du måste ha ett jobb, en inkomst och mat på bordet” eller ”Medicinteknik? På riktigt har du nog blivit manisk och kanske bör uppsöka en läkare? Kanske du har någon diagnos som du kan få medicin för eller kanske en kurator?” eller…..”Nja, jag tror snarare att du har en diagnos och att det är en läkare du ska uppsöka – inte en patentbyrå”.

Ok. Mani vadå. Mani? För att jag kommit på en idé och vill starta företag?

Jäsp.

Dubblettjäsp.

 

Som TUR är går Lina alltid sin egen väg och liksom totalvägrar alla andras åsikter och knasiga synpunkter. På gott & ont vill poängteras. Men mest gott.

I dag är uppfinningen patentsökt i drygt 137 länder och ännu A-klassad och godkänd för att gå vidare ut i vida världen. Men än ligger hårt arbete och mängder av riskkapital framför oss. Tack och lov har jag lyckats få med mig två underbara investerare som tror på idén och på mig/oss. Likaså står det ett starkt team bakom som kommer satsa blod, svett och riskkapital för att min uppfinning ska nå den internationella marknaden. Helt otroligt. Att jag, Lina, skulle stå här i dag. 12716704_1015421551862891_1975557383_n

Nytt projekt på G

Entreprenören i mig har funnits sedan barnsben och lägger sällan locket på. Jag började redan som 7-åring att sälja mammas klädnypor till grannarna och diverse platstbytto som jag tyckte kunde ge ett extra tillskott i plånboken. Jovisst. Och det gick väl sådära. Inga större vinster var det tal om och inte heller kunde jag investera i några grymma start-ups 😉

I dag arbetar jag dels som frilansare, som livscoach men även med ett webbaserat projekt som förhoppningsvis kommer lyftas online innan sommaren.

Många bollar i luften ……..det är entreprenören i mig. ”Jag”däremot vill helst krypa ner i min sköna säng nu och meditera och drömma mig bort bland rosa moln och vita tulpaner. Morgondagens mål: att hitta minst 2 samarbetspartners till mitt pågående projekt.

Vad blir ditt mål i morgon?

 

Sov gott och håll i hatten

/Entreprenören & Jag

 

 

 

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Även jag må blogga

Hej du käre entreprenör!

Äntligen dags för mina galna entreprenörstankar och kreativa lustar – att nå ut till svenska folket! Hej och hå vad pirrigt! Tänk att jag så länge velat blogga men inte vetat HUR eller vart. Men nu så är det dags.

Säkerligen är du som mig, en sökare och en driftig sådan. En som alltid söker efter kickar och höga mål att nå. Oavsett om folk säger åt dig att vakna, ta det lugnt – så väljer du att rusa på i rasande fart. Och du lyckas. Gång på gång. Ja, kanske inte från fattig till snorrik bara sådär. Men du GÖR det du sagt och det du drömmer om för tillfället. Du har visioner och du vågar som mig, gå din egen väg. Du är sällan rädd för att misslyckas. Du har en nästan magisk förmåga att se lösningar i allt. Vilket kan skapa en aning kaos i huvudet emellanåt, eftersom du som jag, gärna löser vartenda litet problem som dyker upp.
Du har förmodligen ett kollegieblock vid sidan av sängen och ett gäng sköna pennor att skriva ner dina idéer med. Pennan och pappret är viktigt.
Du blir ibland så där euforisk över en ny idé som klickat i gång i ditt huvud. Du blir lyrisk, nästan sprudlande glad. Du måste göra det där NU innan det är för sent. Du ringer alla dina kontakter som känns relevanta för att höra deras åsikt och eventuella idéer. Du mailar och går bananas bland marknadsanalyser och exceluträkningar. Du har satt din affärsplan i verket och skaffat investeringskapital innan någon ropat hej. När du sedan vaknar ur din euforiska bubbla som varat i två dygn, inser du att DU är den enda som vet hur hela visionen ser ut egentligen. Du inser även att den enda som kan få detta att bli verklighet är du. Panik. Likaså inser du att ju mer du tänker och klurar desto större växer sig affärsidén och när kvällen närmat sig är du redo att lansera den nya appen, tjänsten eller bygga bolaget-delux.
Men ingen annan ser. Ingen vet. Därför måste nu en process på sisådär månader eller till och med ÅR (bevare mig) få gå innan du kan klappa på din vision irl och njuta av framgången.
Jag kan verkligen skriva HUR långt som helst om just detta ämne – att det ska gå fort. För att inte bli uttråkad eller tappa modet, motivationen eller vad det än nu må vara. Det är min svaga sida å ena sidan. Å andra sidan så kör jag 100% när jag väl bestämt mig. Inget kan stoppa mig – inte ens jag själv. Jag drivs av att göra saker som andra ser som en omöjlighet eller nästan lite storhetsvansinne- grej.
Jag ska klura lite på vad nästa inlägg ska handla om. Till dess ska jag klura ut hur sidan fungerar, in i minsta detalj såklart. Design, färg, form, typsnitt – ja allt måste jag sätta min egen prägel på. Men troligen får jag acceptera (återigen) att allt inte kan ske pang boom.
Nä. Vet ni. Den får liksom ligga te sig en smula. Känna in sig. Känns bäst så.
Nu ska jag sätta en snygg presentation för nästkommande möte.
Kaffe nu <3

0335045aba31f900dfe57108e1da237fCIMG7854

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget: