Showroom of Sweden – ett av mina pågående projekt

Typiskt mig är att ha flera projekt på gång samtidigt. En del (eller typ de flesta) anser att jag borde fokusera på EN sak och göra det 100%. Jag är tack gode gud vuxen och gör som jag vill med det – därför har jag nu showroom of sweden som ett av mina alla projekt. Utöver min uppfinning inom medicinteknik och patent, skolprojekt inom autism och pågående projekt inom posterbutik……är jag som ni vet (om ni läst o följt mig) – egentligen väldigt sjuk och har bla cellgifter för att orka med dagen och bromsa min skelett/muskel sjukdom. Jag gör precis det min kropp orkar och mäktar med. Jag ÄLSKAR att driva igång projekt och ingen kan stoppa mig i det. Så don´t even try.

 

Showroom of Sweden –  är kort och gott en webbsida, samlad webshop – för alla som vill lägga ut sin konst till försäljning, utan att behöva pilla med redigering av bilder, bygga webbsida, skriva texter etc.

Vi ska ta in ett visst, max antal under år 2017, som en del av detta pilotprojekt. Vi skippar hela grejen med att hålla allt hemligt och orkar inte tramsa med sånt. Jag har fler med i projektet och en samlad och snyggare förklaring kommer att finnas inom kort. Jag gör som sagt, det kroppen mäktar med.

Vi tutar och kör bara.

Kravet vi har från dig som vill vara med och bygga upp ett digitalt skyltfönster för hela Sveriges konstnärer, hantverkare, etc – är att du inte redan är erkänd eller har ett känt namn. Givetvis får du bidra med din konst eller hjälpa till o driva upp projektet – även om du är känd. Men under namnet Showroom of Sweden är vi alla lika värda. Givetvis får man vara anonym med sin konst – om det känns mer bekvämt.

Allt som säljs får du givetvis betalt för. Än har inget konkret beslutats kring det, utan just NU – är det intresset jag vill veta. Jag måste ha med mig några stycken intresserade för att orka o vilja lägga min tid och energi på detta.

Intresserad av att delta eller vill veta mer om projektet?

Vill du eller är duktig på hemsidor? Vill du bidra med din tid? Eller har du konst som du tillverkat, målat eller gjort, som bara samlar damm? Duktig på text, fota, redigera bilder, skapa animationer, har du idéer eller tankar hur man på bästa sätt kan utveckla projektet till något ÄNNU bredare och större?
Skicka gärna in din tanke, idé eller din konst/hantverk till lina.fridlund@dalinamedtech.com (jag har inte hunnit skapa en hemsida eller mail för showroom of sweden ännu – men lugn det är på g) Vill du inte skicka in din idé eller konst sådär rakt upp och ner med rädsla att jag ska sno det – slå mig en signal eller skicka en intresseanmälan – så kan vi klura på bästa och tryggaste sättet att gå vidare. Jag har som sagt bara tutat o kört nu och behöver all hjälp – återigen – jag kan få – att dra detta i hamn.

Tanken är att vi tillsammans – ska skapa Sveriges största, gemensamma och digitala skyltfönster för konst & hantverk!

Här är en del av de tavlor jag själv målat. Fina eller ej – upp till betraktaren att bestämma. =)

 

 

Bilden ovan – är urklippt motiv digitalt, från ett av min sons mönster/tavlor som han målat med akvarell. Jag har tagit foto och klippt in det i den form jag önskar – här blev motivet/formen en katt. Eller är det en räv? =D. I dont know 😉 Motivet finns enbart digitalt och kan enbart bara tryckas upp som ex. poster eller canvas.

 

Björn –
Sonen har målat färg/mönster med akvarell, på målarduk och jag har fotat och sedan fixat formen digitalt.
Vacker eller hur? =)
Kan tryckas upp som canvas eller poster. Ge gärna förslag =)

Nu måste jag vila en stund och återhämta mitt stressade huvud. Vill du veta mer som sagt, slå en signal, skicka sms på 073 – 150 92 73 (kanske är jag galen som ger ut mitt nr – men må så vara)

Blir ni fööör många som är intresserade är det bara positivt – och då får jag ta in extern hjälp med å reda ut saken 😉

Nu kör vi!

 

 

 

 

Puss <3

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Martina Wärendfeldt – fotografen med driv!

Gästbloggare och inspirationskälla:

Martina Wärendfeldt – Mstudio

Skapandet av bilder – min passion

Hej alla, jag är veckans gästbloggare hos Lina. Jag är en passionerad porträttfotograf som driver Mstudio i Växjö och har gjort så i 20 (!!!) år..  Jag är en stor portion kreatör och kanske lite konstnär, men jag är även en rejäl portion företagsmänniska. Kanske den kombon som gjort att jag levt på mitt skapande på heltid i 20 år?

Skapandet av bilder är min passion och jag bestämde mig tidigt att jag inte ville vara en ”starving artist” utan jag ville kunna tjäna ett hyfsat leverne på mina bilder, så företagandet har kommit med jobbet så att säga.

Överleva var drivkraften – sen kom passionen

När jag utbildade mig till fotograf i Los Angeles för en herrans massa år sedan så gjorde jag detta för att ha ett jobb. Jag ville stanna kvar i LA efter att ha varit barnflicka och att plugga var bästa alternativet, men vad skulle man plugga till? Jag visste att jag måste försörja mig och kände att ett praktiskt yrke var nog min melodi. Att fotografera var ett litet intresse och jag tänkte att det finns nog jobb på tidningar eller i någons fotostudio. Att jag skulle driva eget och hamna så rätt med fotot hade jag ingen aning om. Nödvändigheten att överleva och skaffa mig ett jobb var den första drivkraften.
Sen kom passionen.
Jag insåg tidigt att jag hittat rätt och så gjorde även andra, för jobben rullade in redan under min skoltid i Los Angeles. Jag fick snabbt ta på mig företagshatten och diskutera priser och förhandla om jobben. Något som var otroligt jobbigt i början men bara att lära sig.
Mstudio startade jag några månader efter att jag flyttat hem till Sverige.

”-Du kan väl inte starta en studio utan några kunder?”

-Jag får väl inga kunder om jag inte har en studio?”

Jag råkade springa på en lokal som jag såg framför mig kunde vara en superfin fotostudio. Jag gick hem till mina föräldrar och sa att jag ville starta fotostudio, och min pappa sa ”-Du kan väl inte starta en studio utan några kunder?” Och jag sa ”-Jag får väl inga kunder om jag inte har en studio?”

Entrepenören var född

Att leva på fotograferandet var en utmaning redan då och jag insåg tidigt att jag var tvungen att ge kunden något utöver det utbudet som redan fanns för att kunna etablera mig och börja tjäna pengar direkt. Jag kollade upp marknaden och anpassade mina priser efter vad de andra professionella fotograferna tog betalt. Jag förstod tidigt behovet av att marknadsföra mig och att erbjuda en produkt som var säljbar till kunderna. Samt att ta tillräckligt betalt för att kunna leva bra på det. Företagandet var ett faktum. Om än lite av ett vilda västern för jag hade ingen direkt kunskap utan fick lära mig genom behoven som dök upp och problemen jag hamnade i.

Passionen och företagandet – mina ständiga livspartners

Jag brinner för att skapa och jag kan gå fullständigt loss på nya kreativa planer som dyker upp i huvudet, och i samma veva kommer företagstänket in om hur jag kan paketera de nya idéerna till ett säljbart koncept. Att leva med dessa två sidor gör att hjärnan sällan kopplar av, men eftersom jag jobbar med min passion som yrke påverkas jag inte särskilt negativt av det ständiga malandet i huvudet. Jag gillar skapandeprocessen så otroligt mycket att det ger mig energi. Alla idéer kommer inte förverkligas men vetskapen om att jag utifrån en idé kan skapa en ny inriktning på jobbet, göra den säljbar och således forma mitt företagande såsom jag vill, är en tillfredställelse svår att beskriva.
Om jag nu bara kunde bemästra balansen mellan familjelivet och det passionerade företagandet – hade det varit underbart.. men det är ett helt annat blogginlägg!
Tack för mig så länge!
Entreprenören & Jag säger TACK Martina!
För att snipika på Martinas vackra och fantastiska fotografier – gå in på Martinas portfolio och njut!
Puss <3
Lämna kommentar (1 st) Dela inlägget:

Nå dina mål – med Malin Boström

Boken som tar dig från idé till målgång

Jag är en bokmal. En såndära bokmal som samlar böcker som jag ”måsteha” och som sedan bli liggande i hyllan, i sängbordet eller varför inte skrivbordslådan. Jag tar upp dem ibland och klappar på dem, ger dem lite kärlek och bläddrar försiktigt. Sen åker de tillbaka. Men! Det finns en bok som jag alltid bär med mig. I väskan. I ryggsäcken (ok jag äger ingen ryggsäck men det lät iaf bra va) eller i det därfacket i bilen som man ska ha till viktiga saker såsom den där boken hur-bilen-fungerar och tuggumi och gamla e-type-cd-skivor å sånt mm). Den är liten till formatet och därför sådär löjligt perfekt att ta med överallt. Numera är den något sliten och naggad i kanterna. Nån sida har till och med fått ett äckligt veck. Men. Fortfarande magisk.

Jag har den jämte  mig när jag sover. I bilen när jag ska ut och sladda. Allt för att vara på den säkra sidan att jag gör rätt. Eller fel. Boken är min bibel och min väg till framgång.
Boken heter: Nå dina mål – 10 enkla steg till framgång och du hittar den här: Nå dina mål

Nå dina mål

Oavsett om du vill få ett nytt jobb,  starta eget, resa jorden runt eller springa ett maratonlopp så finns det gemensamma metoder för att nå dessa mål. Att sätta ett mål! Hur gör man då det? Malin Boströms bok är en riktig inspirationskälla och ”nu-jävlar-ska-det-ske-bok” och ger de där  perfekta verktyg du behöver för att gå från målbild till målgång. I varje kapitel finns övningar eller frågor. Med hjälp av dem skapar du dina mål och tar dig steg för steg närmare dem.

Måndagsälskare

Som entreprenör består dagen av att dels sälja, dels producera men även en massa annat som övergår mitt förstånd emellanåt. Det här med att nätverka är dock något som jag fullkomligt älskar och som verkligen är min grej. Människor är spännande och alla – verkligen alla – har en historia som är värd att lyssna på. Jag kan ibland fastna hos kunderna, vid deras fikabord, i deras sköna soffa – och lyssna till deras fantastiska entreprenörshistorier, framgångssagor och helt galna grejer de varit med om. Det är just den här biten av entreprenörskapet som får mig att älska det jag gör. Att få ta del av andras resor, upplevelser och framgångssagor. Hur de kämpat, arbetat och lyckats mot alla odds. Det är sådär knasroligt och ger mig gåshud på riktigt. Jag drivs av känslan när människor gör sådant de brinner för. När de vaknar varje måndag och tänker: ”Yes! Måndagmorgon och en HEL skön arbetsvecka ligger framför mig.” Och inte:

”Åhnäääää månda mårrån och ja ba hata mitt jobb å vill helst sjukskriva mäj typ nu. Men va fasen jag kör på för jag behöver en inkomst liksom å vågar intä göra de jag verkligen vill.”

Malin Boström är en sån där måndags-älskare och någon jag inspireras av. Hon gör det hon älskar och vill. En person som vågar  gå mot strömmen och vägrar ge upp drömmar. Härligt eller hur?

Jag ringer Malin

Inte särskilt förvånad eller speciellt chockad – var hennes röst som en ljuvlig melodi och hon fnittrade och skrattade högt under samtalet – minst flera gånger och mer än så. Hon lät något för proffsig för att jag skulle kunna vara mitt galna jag fullt ut, men ändå så där äckligt charmig. Jag såg framför mig en kvinna med bekväma skor, ett leende som sträcker sig från Kiruna ner till Öland där jag bor, en ryggsäck utav bark tillverkad för hand. Nåja. Nu känner jag ju inte den här magiska kvinnan personligen, utan bara på ytan, men ändå. Hennes röst får mig att tänka på lavendeltvål och ett-jäklar-anamma. Detta är en kvinna som inte följer normer och inte heller känns hon särskilt vanlig. Ni vet Svensson-vanlig. Utan mer ovanligt smart. Hennes ordförråd får mig att blekna och liksom…….bli lagom tyst (normalt sett inte min grej kan väl tilläggas).

Jag förklarar för Malin att jag väldigt gärna vill citera hennes bok och ord i min blogg och ber ödmjukaste om lov. Malin skrattar och säger: ”Vad GLAD jag blir och vad roligt att du tycker om min bok. Kan jag få länken till din blogg?”

Shit. Bah. Vadharjagnugjort.

Min blogg liksom. Jag har bloggat i ungefär max en vecka och har ju inga direkta referenser att ge.  Inte vill man heller (ok JAG) låta ens idol och en retorisk expert läsa ens blogg som mestadels skriv utav bara farten och som genomgår nada korrekturläsning.

Men hejhopp!

Här kommer inlägget Malin!

Håll i hatten och glöm inte att i dag – är det internationella kvinnodagen.
Skamlig att den ens ska behövas men låt oss fortsätta kämpa mot lika rättigheter!

PUSS!

Nedan ser ni ytterligare två makalöst kreativa och sköna entreprenörskvinnor med tokmycket driv i både kropp och själ.

Vill du också blogga? Gå då BUMS in här och sluta fundera – bara gör det.

 

 

Klart man är så här glad om man är grundare till en av Sveriges skönaste bloggportal!

 

 

 

 

 

Lämna kommentar (7 st) Dela inlägget:

Kvinnlig vs. manlig entreprenör

Gästbloggare Peter Sibner

Manlig entreprenörstart!

Den här lördagen kommer jag bjuda på en smaskig sak – nämligen en av Sveriges mest språkintresserade killar jag vet. (och hockey-freak men den ger jag mig icke in på). Som veckans gästbloggare berättar han om företagsstarten och den känsla som kan uppstå i kropp & själ. (Iof kan jag tycka att han var något sparsam med detaljerna gällande det dära med pirr i magen å sånt. MEN. Han är ju av den där manliga sorten och de ÄR inte som vi kvinns. Det bara är så. Men vi älskar dem ändå.) psssssst: Om du har en manlig människokropp i närheten och anser att han minsann har precis lika mycket känslor som vi kvinnor och tänker likadant – don´t be afraid to send that man to me för jag är villig att spendera ex antal kronor för att forska på hans hjärna. Skicka PM 😉 Lets make a deal.

Här är han, Peter. Nå, nu googlade jag bilden i sådär skitfort-deadlineläge och bilden kanske Peter uppskattar. Inte. Men Entreprenören & Jag är mer än nöjda 😉

 

Peter in action som sportkommentator

Peter Sibner – Entreprenör, var stolt!

 

Jag skriver texter för levebrödet sedan många år tillbaka. Men jag har aldrig skrivit om hur det är att vara entreprenör, eftersom jag blev en först i höstas.
Likväl är jag uppvuxen i ett småföretag, så den enskilda lycksökarens vardag har ändå varit någon typ av norm. Under mina första sju-åtta levnadsår var ingen av mina föräldrar anställda av någon annan än sig själva. Därmed kom de inte heller hem vid kvart över fyra som alla andra mammor och pappor. Fem veckors semester på sommaren och sportlov i fjällen? Knappast. Dagis? Nja, det fanns vid den här tiden inte många förskolor som var öppna till 19.30 på kvällarna i småländska småsamhällen. Farmor och farfar ordnade dock ett alldeles förträffligt dagis och tog inte ens ut maxtaxa.
Att småföretagande är motorn som driver landet framåt och lägger grunden för morgondagens globala börsraketer är inte bara en samhällsvetenskaplig sanning, det har alltså även rent ideologiskt varit något jag känt mycket starkt för. Jag var för ung för fackeltåget mot löntagarfonderna, men ni fattar grejen. Företagares rättigheter och villkor ligger mig mycket varmt om hjärtat.
Men det var först i höstas jag tog steget och startade mitt eget bolag. Och det första som slog mig var faktiskt hur enkelt det var!
Visst, enkelt och enkelt. Det tog ju trots allt 37 år att räkna ut vad mitt företag skulle syssla med. Men när jag väl klurat ut det gick resten på ett par timmar! Klick, klick, klick, in med stiftelseurkund och fram med Bank-ID och 50 000 spänn och plötsligt cruisade man majestätiskt nerför egenföretagandets smala väg mot lycka. Skatteverket och Bolagsverket och allt vad de heter var oerhört hjälpsamma och det var egentligen inte knöligare än att skaffa ett pass.
WTF?? Hade jag misstagit mig? Var detta egentligen inte alls ett land där egenföretagare ses på med skepsis av både myndigheter och en förvärvsarbetande allmänhet?
Nu började dock det svåra.
Den tillvaro av risker och uppoffringar vi entreprenörer vet att vi ger oss ut på kantas tyvärr av en del misstro och missunnsamhet. Jag har bott och rest mycket i USA och det är ingen myt att det är en annorlunda attityd där. Det tog ungefär två dagar, sedan meddelades det att representation inte längre var avdragsgillt. Jag skulle alltså inte längre få bjuda en kund på middag med mina egna pengar.
OK, skit samma. Särskilt många kunder att trycka oxfilé i halsen på har man ju ändå inte i början.
Efter ytterligare någon dag lade regeringen fram förslag på nya 3:12-regler, vilka omedelbart såg ut att innebära en betydligt tristare belöningskalkyl för första årens lågavlönade tragglande. Och efter en vecka skickade Skatteverket besked om att jag redan på förhand skulle betala skatt på en schablonmässigt uträknad vinst jag ännu var tusentals timmars slit ifrån att göra.
Det var väl själve fan?
Så ja, företagande kantas av en del misstänksamhet från allmänhet och myndigheter. Just nu är vi mer i skottlinjen än på väldigt länge. Det är tydligen vi som ska ”upprätthålla skattemoralen”.
Men är det värt det? Ja, herregud. Enbart känslan av att bygga något eget, få styra sin egen tillvaro och lägga energin där den ger som mest är otroligt tillfredsställande. Att äntligen få kalla sig själv för ”egenföretagare” och ”entreprenör” och inte bara annektera deras vedermödor när man sitter och moderatvrålar om deras hårda tillvaro är väldigt tillfredsställande.
Jag umgås väl i sällsynt hyggliga kretsar. Men oftast låter det ändå sä här:
– Jaha, så du har startat eget?
– Japp.
– Så kul. Lycka till!
Att skicka den första fakturan är smått orgasmiskt. Jag har skapat BNP, för djävulen! Och första gången man tragglat sig igenom en momsredovisning och inser att ”för fan, jag fixar ju det här!” är ett väldigt vuxet ögonblick. Faktum är att det till och med är ganska roligt att bokföra.
Den entusiasmen lär väl lägga sig med tiden. Men stoltheten över att vara sin egen hoppas jag få bevara.
Text: Peter Sibner
Hemsida: www.sibnerica.se
Så – lets inse tjejer – vi är same same but different about the känslorförklaringar – men annars? Njä. Intä mycket.
Puss och snälla ni/du/hen/han/hon – sov så gott för det tänker jag göra.
/Entreprenören & Jag

 

Lämna kommentar Dela inlägget: